DE ”GRÖNA” I FINLAND ÄR PATETISKA ATOMKRAFTSKRAMARE

4.10.2021 Hufvudstadsbladet
Marjatta Kurtén, Kvinnor för fred, Tiina Prittinen, Andelslaget Häxlås, Pirkko Lindberg, Kvinnor mot atomkraft, Elisabeth Nordgren, Svenska fredsvänner i Helsingfors

https://www.hbl.fi/artikel/de-grona-i-finland-ar-patetiska-atomkraftskramare/

De ”gröna” i Finland är patetiska atomkraftskramare

En längre tid har det inom De gröna i Finland pågått en kampanj för atomkraft. Chefsideologen är Atte Harjanne, vice ordförande för De gröna och möjligtvis en av vikarierna för ordföranden och inrikesministern Maria Ohisalo då hon snart inleder sin moderskapsledighet.

I december 2017 inlämnade några fullmäktigeledamöter i Helsingfors, Esbo och Kyrkslätt motioner för byggande av små, lokala atomkraftsreaktorer (SMR – Small Modular Reactor) för lokal värmeproduktion. Harjanne var en av undertecknarna.

I juni 2019 slog Ohisalo fast att atomkraften tillhör det energipolitiska paketet. Samma år lanserade riksdagsledamöterna Harjanne och Heikki Vestman (Saml) ett riksdagsinitiativ som förespråkar små atomkraftverk för att producera energi på ett klimatvänligt sätt.

Globalt fungerar atomkraften som kuliss för atomvapenindustrin. Därför stöds SMR-teknologin av atomvapenländerna USA, Frankrike och Storbritannien. Illusionen om den fredliga atomen behövs för att upprätthålla atomvapenindustrin. ”… utan den militära kärnindustrisektorn, ingen civil kärnkraftssektor” sade den franske presidenten i Le Monde (21.2.2020).

En majoritet av de gröna partierna i Europa ställer sig negativa till atomkraft. De Gröna i Tyskland har varit den drivande kraften bakom atomkraftsmotståndet i landet. Den gröna falangen i Frankrike är starkt anti-atomkraft. De tyska och franska gröna är störst inom den gröna gruppen (EFA) i EU-parlamentet. Den har drivit hårt på att atomkraften inte skall ses som en hållbar energikälla och att den inte bör få finansiellt stöd av EU.

Enligt EUR/ACTIVE i september 2021 kommer finansieringen av atomkraftsprojekt att uteslutas från de gröna obligationerna inom EU:s återhämtningsfond. Uteslutningen från fondens gröna finansiering kan även hämma atomkraftens chanser att inlemmas i EU:s taxonomi som skall behandlas under hösten och som listar de kriterier som en investering bör möta för att kunna kallas miljömässigt hållbar. För företagen innebär det att de måste rapportera sina finansiella aktiviteter för att säkerställa att investeringarna går i linje med taxonomins definition av hållbarhet.

I Tyskland, Europas starkaste ekonomi, har man kommit med starka uttalanden mot atomkraft. I Tagesschau (TV 1) i mars yttrade Christoph Pistner, chef för nukleärteknologi och anläggningssäkerhet vid Öko-Institutet ”Jag ser inte att SMR-anläggningarna utgör ett realistiskt alternativ för energiförsörjningen.”

I mars publicerade den federala myndigheten för kärnkraftssäkerhet (BASE) en SMR-rapport. Totalt 31 SMR-koncept undersöktes. Facit: SMR är inte fullt utvecklade och medför enorma risker. En enda anläggning innehåller i förhållande till en stor reaktor visserligen mindre mängder kärnmaterial som kan frigöras vid en olycka, men på grund av det stora antal SMR som måste byggas för att bidra till att minska koldioxidutsläppen ökar risken igen. Dessutom är byggkostnaderna per MW elproduktion högre än för förnybar energi och kostnadsminskningar är inte att vänta.

I mars efterlyste Inge Paulini, chef för den tyska strålskyddsmyndigheten (Bundesamt für Strahlenschutz) kärnkraftens avveckling i hela Europa. Fukushima visade att det inte finns någon säkerhetsgaranti för kärnkraften.

Det tyska miljöministeriet (BMU) publicerade i mars en tolvpunktsplan för avvecklingen av kärnkraften. Där betonas att ”riskerna i samband med kärnkraften kräver kraftiga åtgärder i Tyskland, Europa och globalt”. Kärnkraften är helt enkelt för dyr i förhållande till förnybar energi. EU-finansiering bör därför enbart främja förnybar teknologi. Kärnkraft kan enligt BMU inte anses som hållbar energi beträffande EU:s taxonomi. BMU kommer i den pågående reformen av EU:s understödssystem att bevaka de EU-medlemsstaters intressen som avvecklar eller har för avsikt att stegvis avveckla atomkraften.

Men, i Finland satsar man fortsättningsvis med en åsneaktig envishet, och otroligt nog med De gröna i spetsen, på en otidsenlig teknologi som bevisligen inte är konkurrenskraftig och dessutom extremt riskfylld.

Marjatta Kurtén, Kvinnor för fred, Tiina Prittinen, Andelslaget Häxlås, Pirkko Lindberg, Kvinnor mot atomkraft, Elisabeth Nordgren, Svenska fredsvänner i Helsingfors