Synpunkter på miljökonsekvenser för Finland vid etablering av kärnkraftverk i Heim och Aure kommuner i Norge

Dnr NV-25-0055900

9.11.2026

Kvinnor Mot Atomkraft

koordinator Ulla Klötzer

Kvinnor Mot Atomkraft i Finland oroar sig ur ett nordiskt och globalt perspektiv för planerna på att eventuellt bygga kärnkraft i Norge och vi önskar att vår rörelse skall få delta fullt ut i miljökonsekvensbedömningen.

Kärnkraftens hela livscykel belastar miljön på många olika sätt under en extremt lång tidsperiod och hela livscykeln omfattar flera skeden med risker för gränsöverskridande finansiella samt miljö- och hälsomässiga följder för människa och miljö.

Vi vill starkt betona att även om flera länder med stora finansiella och företagsmässiga intressen inom kärnkraftssektorn pådriver nya kärnkraftsprojekt – inklusive SMR-projekt som erbjuder ogrundade löften om ”billiga och snabba” reaktorer – kan kärnenergi inte betraktas som hållbar eller grön. Den uppfyller inte det akuta behovet av snabba omfattande klimatåtgärder. Dessutom belastar kärnkraftens hela livscykel miljön på många olika sätt under en lång tidsperiod.

Kärnkraftverk har vanligtvis en dimensionerad livslängd på 40–60 år, medan det kan ta mer än 100 år efter att anläggningen stängts innan avvecklingen är slutförd. Efter en avkylningsperiod som kan vara 50 år eller mer måste kärnreaktorer och urananrikningsanläggningar avvecklas. Allt avfall måste upparbetas eller lagras, byggnader och material dekontamineras och mark, luft och vatten runt platsen saneras. Det högaktiva avfallet måste hållas isolerat från människa och miljö i minst 100 000 år – enligt en del forskare 1 miljon år.

Kvinnor Mot Atomkraft har försökt förhindra utbygnad av kärnkraft, uranbrytning, upparbetning av kärnavfall, slutgiltig deponering av högaktivt avfall mm. i Finland och annanstans, och vi har påmint om de risker för mindre och större olyckor samt för härdsmälta som kärnkraften medför och vars följder överskrider de nationella gränserna.

Kvinnor Mot Atomkraft framhäver även att kärnkraft inte utgör någon lösning på det extremt accelererande globala klimathotet.

Explosivt stigande byggkostnader för kärnkraft pga. komplexitet, långa byggtider och höga finansieringskostnader belastar inte enbart den nationella ekonomin. De påverkar även avsevärt den globala ekonomin genom att höja elpriserna vilket drabbar konsumenterna, genom att öka investeringsrisken och förhindra investeringar i lönsammare och snabbare klimatåtgärdande projekt. Fördröjningen av snabb utbyggnad av förnybara energikällor för att åtgärda det allvarligt accelererande gränsöverskridande klimathotet utgör dessutom ett hot mot planetens överlevnad.

Nedan framför Kvinnor Mot Atomkraft synpunkter som gäller alla reaktortyper på ett eller annat sätt.

• Reaktortyp – SMR

Norsk Kjernekraft skriver i motiveringen för rekommendationen om ett konsekvensbedömningsprogram att kärnkraftverket kommer att baseras på små modulära reaktorer (SMR) placerade i separata byggnader. Det finns flera möjliga alternativ, både vad gäller reaktortyp och kraftverkets storlek. Norsk Kjernekraft anger en total maximal installerad kapacitet på upp till 1 500 MW.

En total installerad kapacitet på upp till 1 500 MW medför i stort sett samma problem för människa och miljö samt gränsöverkridande konsekvenser som en enskild kärnkraftsenhet på 1 500 MW.

SMR-reaktorer skiljer sig från dagens konventionella kärnkraftverk, som vanligtvis är runt 1 000 megawatt och till stor del specialbyggdes. Vissa SMR-konstruktioner, såsom NuScale, är modifierade versioner av vattenkylda reaktorer i drift, medan andra är radikalt annorlunda konstruktioner som använder andra kylmedel än vatten, såsom flytande natrium, heliumgas eller till och med smälta salter.

Enligt Siemens Energy fact sheet (February 2025):

 “fungerar en SMR på liknande sätt som traditionella kärnreaktorer men i mindre skala. Kärnan innehåller kärnbränsle, vanligtvis uran, som frigör en betydande mängd värme genom kärnklyvning. Denna värme omvandlar vatten till ånga, som driver en turbin kopplad till en generator och därmed producerar elektricitet. Tekniken är i huvudsak densamma som för ett konventionellt kärnkraftverk. …

SMR producerar kärnavfall. Mängden och typen av avfall kan variera beroende på SMR:ns specifika design och teknik. Frågan om SMR producerar mindre, liknande eller mer kärnavfall än konventionella reaktorer kan inte besvaras helt och hållet idag. Slutgiltiga resultat kommer att kräva byggande och drift av flera SMR. …

Det finns två SMR:er i drift världen över. Kina och Ryssland har byggt och driftsatt SMR:er, en SMR är under uppbyggnad i Argentina. Till exempel anslöt Kina sin modulära högtemperaturgaskylda reaktor med stenbädd (HTR-PM) till elnätet 2021. Dessutom forskar många länder på SMR-teknik och planerar att använda SMR:er för sin framtida energiförsörjning.”…

SMR har ungefär en tredjedel av kraftproduktionskapaciteten hos ett traditionellt kärnkraftverk, men eftersom de är mindre och tillverkade med standardiserade, fabrikstillverkade delar, lovar de att vara snabbare och billigare att bygga.

Idag finns små modulära reaktorer (SMR) i drift främst i Kina (HTR-PM) och Ryssland (flytande Akademik Lomonosov), medan Kanada (Darlington) leder inom kortsiktig byggnation med utfärdade licenser för de första enheterna, och betydande utveckling/planering pågår i USA, Storbritannien, Tjeckien, Polen, Sverige och Finland, med många fler länder som utforskar utbyggnad för energiomställning och fjärrvärme.

IEA förutspår att västvärlden skulle kunna återinträda på den spirande marknaden för små modulära reaktorer (SMR).

Men IEA varnar också för att det fortfarande är oklart vilken prislapp SMR – en ny teknik som ännu inte har bevisats i stor skala – kan komma att medföra. Den kan visa sig bli betydligt högre än väntat, och de som är först med att handla kommer sannolikt att möta betydande kostnader innan stordriftsfördelar sänker priserna.

Europeiska kommissionen har redan varnat för att EU-medlemsstaternas inhemska marknader är för små för att realisera de stordriftsfördelar som krävs för att SMR ska bli framgångsrika, och har efterlyst samarbete kring regelkrav.

Sannolikt kommer även EU-fiansiering i någon form att beviljas för att hålla den europeiska kärnkraftsindustrin vid liv.

• Uranbrytning

Det kan bli aktuellt för Aure och Heim att köpa uran från Finland om det skulle bli tillåtet med uranbrytning i större skala.

I vilket fall som helst har Norge inte tillräckliga förekomster av uran och måste importera reaktorbränsle till ett eventuellt kärnkraftverk i Aure och Heim. När marknadspriset på uran ökar på grund av allt mindre förekomster i världen av malm med brytvärda halter kan det bli aktuellt för Finland att sälja uran till Norge.

Detta innebär att risken för utsläpp och olyckor vid urangruvor och anläggningar för reaktorbränsleproduktion överförs på länder utanför Norge.

Det finns två typer av farligt avfall som produceras vid urangruvor:

– Sten och sand, som ofta lagras i höga högar. Stenavfallet innehåller 85 % av uranmalmens radioaktivitet, samt tungmetaller som arsenik, kadmium och bly. Eftersom malmens uranhalt ofta är låg, stannar mer än 99 % av berget i malmen kvar som avfall på gruvplatsen.

– Stora mängder radioaktivt slam, som produceras när uran separeras från berget med svavelsyra5.

Dessutom förorsakar urangruvor CO₂ utsläpp och förstör värdefulla vattendrag samt natur- och kulturlandskap.

Urangruvsprojekt har pådrivits i olika delar av Finland och väckt stort motstånd bland lokalbefolkningen som ofta anser att den inte blir hörd och att demokratin har satts ur spel.

Från och med 2026 planerar företaget Terrafame att producera 200 ton naturligt uran per år i Sotkamo. Enligt Terrafames  förre (nya f.o.m. 1.9.2025 Antti Koulumies) verkställande direktör Joni Lukkaroinen är det mycket sannolikt att detta uran kommer att utnyttjas för europeisk, dvs. eventuellt även norsk kärnkraftsproduktion.

Brytning av uran sker främst i USA, Kanada, Australien och Kazakstan men även i en del afrikanska länder. Det finns skrämmande rapporter från flera urangruvsprojekt om allvarlig miljöförstöring och oroande hälsoproblem.

Det finns dessvärre inga tillförlitliga siffror över hur många gruvor, övergivna eller i drift, det finns i världen. Vissa länder släpper inte in några ”kontrollanter” i sina gruvområden. Det man vet är att det är oerhört dyrt att sanera och återställa områden efter brytning av uran. De enstaka ställen i USA och Australien, där sanering och restaurering sker, har pågått i många år med ständiga bråk om finansiering.

• Kärnbränsleproduktion

Att producera kärnbränsle innebär inte endast att bryta uranmalm. Malmen skall malas till ”yellowcake” vilket oftast sker i anslutning till gruvan, kemiskt omvandla den till uranhexafluoridgas, anrika den (öka U-235), omvandla den till urandioxidpulver pressa den till keramiska pellets, sintra dem och ladda dem i zirkoniumlegeringsrör (bränslestavar) för att bilda bränslepatroner för reaktorerna.

Detta utgör en flerstegscykel som skall säkerställa exakta bränsleegenskaper för en säker kraftproduktion men som även omfattar verksamhet som kan leda till skador för miljön och befolkningen i anläggningens närhet.

De länder som köper kärnbränsle utomlandsifrån exporterar alltså dylika risker till produktionslandet.

• Risker för olyckor och härdsmälta

Kärnenergiproduktion strider mot principen ”Gör ingen betydande skada” (DNSH).

Riskerna för stora olyckor som orsakar radioaktiva utsläpp i miljön är betydande på grund av naturkatastrofer, tekniska fel eller mänskliga misstag eller attacker mot kärnkraftsanläggningar – avsiktliga eller oavsiktliga – i en krigssituation  eller pga. social oro. Detta gäller för kärnkraftverk av nuvarande generation såväl som för avancerade reaktortyper.

Det som står i förslaget till utredningsprogram som är bifogat remissen saknar text om stora reaktorolyckor. Den mänskliga faktorn och andra faktorer kan utlösa en kärnkraftsolycka i Aure och Heim med stora utsläpp även om den tekniska säkerheten är god. Radioaktiv förorening kan nå Finland.

Sannolikheten för ett reaktorhaveri är stor och underskattad.

Tjernobyl-härdsmältan 1986 i nuvarande Ukraina förorsakade radioaktivt nedfall över stora delar av Europa även Norge, Sverige och Finland. Rennäringen drabbades hårt. Bl.a. svampar och visa växter samt mjölk från betande kor uppvisade betydligt höjda radioaktiva värden. Östersjön fick mer Tjernobylnedfall än jordens övriga havsområden.

Radioaktiva utsläpp från ett eventuellt kärnkraftverk i Aure och Heim skulle inte enbart medföra gränsöverskridande miljö- och hälsorisker utan även risker för att kontaminerad mat, till exempel fisk, skulle minska konsumtionen av norska matprodukter i de övriga nordiska länderna och andra delar av Europa.

• Avfallet belastar nuvarande och framtida generationer

Läckor i anläggningar för låg- och medelaktivt radioaktivt avfall är ett känt problem, främst orsakat av åldrande infrastruktur, korrosion eller vatteninträngning, såsom vid saltgruvan Asse II i Tyskland och Sellafield-anläggningen i Storbritannien. Dessa läckor utgör en risk för att förorena grundvattnet och orsaka allvarliga hälsoproblem.

Läckorna kan även nå gränsöverskridande vattendrag.

Slutförvaringen av använt reakorbränsle kan inte betraktas som löst.

Efter att bränslet har använts i reaktorn är det fortfarande radioaktivt och måste hanteras med stor omsorg.

Det använda bränslet placeras i speciella förvaringsanläggningar där det kyls ner och isoleras från omgivningen under lång tid för att skydda både människor och miljö. Hanteringen av detta avfall är en av de viktigaste aspekterna i drift av kärnkraftverk.

Problemet med slutförvar av radioaktivt kärnavfall är välkänt, och det verkar råda konsensus om att djupa geologiska slutförvar är den mest idealiska tekniken för slutförvaring av kärnavfall. Överföring av använt kärnbränsle till ett storskaligt och tillräckligt geologiskt förvar är dock i de flesta länder årtionden bort.

Finland är på väg att bli den första nationen att begrava använda kärnbränslestavar djupt under jord i en slutlig berggrundsanläggning. Avfallsföretaget Posiva hade för avsikt att ta i bruk anläggninge år 2025 men tidpunkten verkar ha förskjutits.

De primära riskerna med Onkaloanläggningen (i anslutning till Olkiluoto kärnkraftsanläggningar) är långsiktiga säkerhetsproblem, inklusive potentiella miljö- och mänskliga skador från radioaktiva läckor under tusentals år.

Riskerna för korrosion som påverkar slutförvaringskapslarna har tagits upp av forskare i Sverige.

Potentialen för att platsen störs av framtida mänskliga aktiviteter måste beaktas, liksom hur de många barriärerna och berggrunden kan motstå naturhändelser som jordbävningar och framtida nedisningar. Riskerna inkluderar också utmaningen att markera platsen som farlig för framtida generationer.

• Finansiering

Globalt visar produktionen från kärnkraft en nedåtgående trend och går mot den lägsta punkten på fyra decennier, medan kostnaderna visar en uppåtgående trend och ofta underskattas.

Kärnenergi kan inte konkurrera med verkligt gröna tekniker som redan finns på marknaden på grund av höga initiala kapitalkostnader och långa byggtider för kärnkraft jämfört med förnybar energi. Det blir allt tydligare att kärnkraft utgör ett betydande hinder för utbyggnaden av förnybar energi och utfasningen av fossila bränslen.

Detta gäller även för nya reaktortyper som är under utveckling. Marknadsutvecklingen i länder som investerar i kärnkraft, bland annat Bulgarien, Tjeckien, Frankrike, Finland, Ungern, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovakien, Storbritannien och Ukraina, visar tydligt en negativ inverkan på utvecklingen av hållbara förnybara energikällor samt andra brådskande klimatåtgärder.

I Finland visar LUT:s analys av scenarierna för kärnkraftsutbyggnad i det finska energisystemet att prioritering av kärnkraft framom förnybar energi leder till betydligt högre kostnader och finansiella risker (LUT – Universitetet i Villmanstrand).

• Kärnkraften levererar för långsamt och för lite för att möta det akuta behovet av klimatåtgärder

Löften om att tredubbla eller fördubbla kärnkraftskapaciteten till 2050 kan vara teoretiskt möjliga men skulle kräva en exempellös, episk insats för att övervinna betydande utmaningar. Hindren inkluderar höga kostnader, långa byggtider, massiv uppskalning av leveranskedjan, projektförseningar och kostnadsöverskridanden.

OL-3 EPR i Finland är en av de senaste stora reaktorerna som byggts i världen. Projektet plågades av betydande förseningar. Det var ursprungligen planerat att startas 2009 men påbörjades kommersiell drift i maj 2023. Kostnaderna sköt i höjden från en initial uppskattning på cirka 3 miljarder euro till cirka 11 miljarder euro. Detta ledde till kostsamma juridiska processer mellan ägaren (TVO) och entreprenören (Areva-Siemens-konsortiet).

Att tredubbla eller fördubbla kärnkraftskapaciteten till 2050 skulle kräva global nätanslutning för cirka 140 nya stora reaktorer årligen mellan 2040 och 2050. För närvarande ansluts i genomsnitt färre än 10 reaktorer till nätet per år. I Europa togs endast 10 nya reaktorer i drift under de senaste 25 åren, medan 67 reaktorer stängdes av under samma tid.

Dessutom skulle en eventuell fördubbling av kärnkraftskapaciteten leda till en minskning av koldioxidutsläppen med endast cirka 4 %.

Även om det återstår att se om EU:s kärnkraftsindustri kan konkurrera på den globala scenen, har den definitivt halkat efter när det gäller antalet projekt.

Internationella energiorganet (IEA) noterade i januari 2025 att av de 52 reaktorer som påbörjats byggnation sedan 2017 är alla utom fyra av antingen kinesisk eller rysk design. Av dessa fyra är två koreanska, byggda med lokal teknik, och två brittiska av europeisk design.

Enligt International Energy Agency’s (IEA) (kunde du skriva ut IEA på samma sätt) Global Energy Review report stod år 2024 förnybar energi för 32 % av den totala elproduktionen, medan kärnkraft bidrog med endast 9 %. Majoriteten av tillväxten inom förnybar el kom från sol- och vindkraft.

Kapaciteten för förnybar energi ökade kraftigt, med cirka 700 gigawatt ny kapacitet installerad 2024, varav nästan 80 % kom från solenergi. Kärnkraftskapaciteten ökade med cirka 7 gigawatt, vilket är den femte största årliga ökningen under de senaste tre decennierna.

De kärnkraftverk som nyligen tagits i bruk i Europa är Olkiluoto 3/Finland (april 2023), Flamanville 3/Frankrike (December 2025), båda med massiva kostnadsöverskridanden och förseningar på kring 10 år. Hinkley Point C/UK, även drabbat av avsevärda kostnadsöverskridanden, skulle tas bruk 2025 men ny tidtabell är 2029. Polen planerar att inleda byggande 2028 och ibruktagande 2036. Övriga europeiska länder som uttryckt avsikt att satsa på kärnkraft är Frankrike och UK båda kärnvapenmakter samt Finland, Sverige, Nederländerna, Italien och en del östeuropeiska länder .

Byggandet av nio nya kärnreaktorer utanför Europa påbörjades förra året, och förväntas ge ytterligare 11 gigawatt när de är färdigställda. Alla nya reaktorprojekt är baserade på kinesisk och rysk design.

OL-3-projektet visar tydligt att oavsett vilken kapacitet som tas i bruk, kommer den till stor del att ske efter 2040.

Koldioxidutsläppen måste i snabb takt minskas långt innan dess för att minska bördan av koldioxidutsläpp för nästa generation och för att rädda planeten från extrema klimatkatastrofer. Jätte viktigt, kan man markera detta???)

Detta kan kostnadseffektivt göras genom ett konsekvent fokus på koldioxidutsläpp inom kraftsektorn med verkligt ren, hållbar och förnybar teknik.

• Det som står i förslaget till utredningsprogram saknar text om miljövänliga alternativ.

Det finns en väldigt stor potential i Norge för eleffektivisering och för distribution och lagring av el som möjliggör frigörning av el där den verkligen behövs, till exempel till metallindustrin i Aure och Heim.

Genomförandet av effektiviseringen kan påbörjas redan inom ett år medan byggandet av kärnkraft i Aure och Heim kan ta minst 10–15 år efter att kärnkraftverket eventuellt blir godkänt i Norge, och förutsatt att det överhuvudtaget finns en lämplig SMR på marknaden.

Potentialen för förnybar energy är anmärkningsvärd.

Norge har en enorm vågenergipotential längs sin imponerande 83 281 kilometer långa kustlinje.

Norge har länge och framgångsrikt utnyttjat vindenergi för kraftproduktion och framöver har Norges havsbaserade vindkraftsutveckling stor potential för fortsatt framgång.

Norge har även gjort stora framsteg när det gäller att utveckla den teknik, de material och de lösningar som behövs för att utnyttja den största energikällan i vårt solsystem – solen.

Ett hållbart alternativ utan kärnkraft, vilket sparar natur och räddar klimatet är möjligt för Norge. Det vore gynnsamt för Norges imago och en framtidsinriktad förebild för Finland och resten av världen.

• Avslutningsvis

Utbyggnad av kärnkraft i stor skala i Norge för att sälja el till Europa är en farlig utveckling. Flera europeiska länder har redan sagt nej till kärnkraft pga riskerna och satsar i stället starkt på effektivisering och förnybar energi.

Innan en ansökan om koncession till ett eventuellt kärnkraftverk i Aure och Heim  görs måste det utföras och publiceras en grundlig opinionsundersökning hos befolkningsgrupper närmast kraftverksplatsen där alla fakta om kärnkraftens risker och goda alternativ till kärnkraft finns dokumenterade.

Kvinnor Mot Atomkrafts synpunkter baserat på Esbokonventionen:

• Inget politiskt beslut om införande av kärnkraft i Norge har fattats. Ett beslut måste för att uppfylla kraven på öppet, demokratiskt beslutsfattande föregås av en omfattande offentlig debatt om ärendet.

Lokalbefolkningen bör höras.

• En statlig offentlig utredning, Kjernekraftutvalget (KKU), om kärnkraftens eventuella roll i Norge pågår. Processen med utredningsprogram och Esbokonventionen kan såleded påverka KKU till förmån för kärnkraft i Norge. Processen med ett utredningsprogram om kärnkraft i Aure och Heim kommuner bör stoppas i väntan på ett eventuellt positivt utfall i KKU för kärnkraft.
• En förutsättningslös analys av framtida elbehov och olika energisystems för- och nackdelar bör presenteras.

• Det föreslagna utredningsprogrammet nämner endast civil kärnkraft. Det uppfyller inte Esbokonventionens krav på en bred och heltäckande analys som bör inkludera militär och strategisk industri, kärnbränslecykeln, spridning av material som kan användas till atombomber, ökade säkerhetshot på grund av sabotage och konflikter, samt långsiktiga effekter kopplade till avfall, transporter och beredskap.

• De gränsöverskridande säkerhetsriskerna är otillräckligt behandlade.

Helsingfors January 10, 2026

Kontaktperson:
Ulla Klötzer
Träskbyvägen 6A, 02780 Esbo, FINLAND
Mobiltelefon: +358 50 569 0967
Email: ullaklotzer (at)yahoo.com