Vapenindustrins framfart anledning säga nej till fördjupad militarisering

Vapenindustrins framfart anledning säga nej till fördjupad militarisering

18.12.2018 Hufvudstadsbladet

https://www.hbl.fi/artikel/vapenindustrins-framfart-anledning-saga-nej-till-fordjupad-militarisering/

Ulla Klötzer

Vapenindustrins framfart anledning säga nej till fördjupad militarisering

Överlevnadsfrågan för Finland och resten av världen är inte försvarsövningar och upprustning utan fattigdom och klimatförändring!

I HBL (11.12) konstaterar Sture-Christian Eklund mycket riktigt att Porkala utnyttjades av Sovjet i storpolitiska syften. Den som förlorar ett krig mot en stormakt får alltid krypa för vinnaren. Att agera för att hålla sig utanför krig och konflikter är alltså avgörande. Påståendet att jag vill frånta EU-länderna en möjlighet att bygga upp ett gemensamt försvar är nonsens. Däremot anser jag att Finland bör göra sitt yttersta för att inte delta i ett dylikt försvar. Inför Finlands EU-folkomröstning 1994 bedyrade landets politiker att varken en monetär eller en militär union var aktuell – avgörande frågor som tegs ihjäl. Folket lurades att säga ja. Den monetära unionen förverkligades. Nu står det gemensamma försvaret på tur. Ingen kräver en ny folkomröstning – demokratin är satt ur spel!

En majoritet av finländarna säger nej till Nato av olika orsaker, bland annat för att det är en atomvapenallians med amerikanska atomvapen stationerade i Tyskland, Italien, Nederländerna Belgien och Turkiet. I en EU-försvarsgemenskap skulle atomvapenstaten Frankrike spela en betydande roll. Vill finländarna det?

För alla som liksom Eklund anser att debattartiklarna om Finlands militära situation var ett ”enda råskäll på USA och Nato” rekommenderar jag att öppna datorn och klicka fram en karta över Natos utvidgning 1949–2017. Klicka även fram en karta över USA:s cirka 800 utländska militärbaser i 80 länder. Ryssland uppskattas ha 26–40 utländska baser i 9 länder. Att med de här kartorna på näthinnan uppmana till tätare militärt samarbete och ytterligare upprustning riktat mot Ryssland betjänar inte det finska folket eller något annat folk.

Enligt Eklund anser största delen av politikerna med presidenten i spetsen att ett Natomedlemskap inte är aktuellt – en sanning med modifikation. År 2016 fastslog Centern att ett Natomedlemskap inte är aktuellt inom de närmaste åren. På Samlingspartiets partikongress i juni 2018 konstaterades att Finland inom de närmaste åren skall ansluta sig till Nato. SFP:s inställning lutar mot medlemskap. SDP:s nuvarande ledning ställer sig kritisk till Nato, men håller dörren öppen för medlemskap ifall Sverige går med i alliansen. I Yles frågetimme i augusti konstaterade president Sauli Niinistö att ett ”Natomedlemskap är en möjlighet”.

Därtill är ett flertal försvarsexperter och statsvetare eniga med Jo Jakobsen, norsk professor i statsvetenskap, om att Sverige och Finland redan i praktiken är Natomedlemmar och att länderna utan tvekan skulle involveras i en eventuell konflikt med Ryssland.

Men, inte endast fruktan för att Finland skall bli indraget i ett geopolitiskt krig mellan stormakterna, utan även vapenindustrins hänsynslösa framfart, och den avsevärda miljöförstöring som militära aktiviteter medför, är en anledning för ansvarsfulla politiker att säga nej till en fördjupad militarisering.

I dagens klimatdrabbade värld bör man veta att Pentagon (USA:s gigantiska försvarskomplex) är världens största institutionella förbrukare av oljeprodukter och förorsakare av klimatutsläpp. Alla klimatutsläpp orsakade av krigsövningar, vapenproduktion och så vidare står utanför internationell kontroll. Vid militärbaser runtom i världen påträffas markområden och grundvatten förorenade av giftiga kemikalier.

De globala militärutgifterna 2017 uppgick enligt Sipri till 1 739 miljarder dollar. USA:s andel var störst; 610 miljarder. Rysslands andel var 66,3 miljarder (69,2 miljarder 2016). Enligt Sipri skulle 10 procent av världens militärutgifter räcka till för att uppnå FN:s globala mål för 2030; att avskaffa extrem fattigdom i världen och trygga välfärden på ett miljöhållbart sätt. Priset 2009 för att åtgärda de värsta globala miljöproblemen uppskattades till 113 miljarder dollar per år. Priset har stigit en hel del, men utgör fortfarande endast en liten del av de globala militärutgifterna.

I Polen käbblade världens politiska elit om hur ett stopp på klimatförändringen skall finansieras. Pengarna finns – den politiska viljan fattas. Militärindustrin, världens mäktigaste industri, hånskrattar i kulisserna. Överlevnadsfrågan för Finland och resten av världen är inte försvarsövningar och upprustning utan fattigdom och klimatförändring!

Ulla Klötzer aktiv inom rörelsen Kvinnor mot atomkraft

Jaa tämä: